´: Nostalgi /Josefine

Befinner mig i skrivande form hemma, i Sverige, i Värmland, i Forshaga, på Annebergsgatan, i fåtöljen på balkongen, inlindad i en mysig filt med en kopp varmt te i handen. Jag sitter här och njuter samtidigt som jag förundras av hur tyst och lugnt det är här. Efter ca 3 månader i Oslo har de ständiga stadsljuden blivit en del av vardagen.

Jag sitter här i min ensamhet och tänker på hur annorlunda livet är nu och vad mycket som har förändrats på bara 3 månader. Nu har skoldagarna bytts ut mot arbetsdagar. Älvkullen mot Gardemoen. Skolboken mot kassaapparaten. Skolmaten mot den rabatterade SSP-salaten. Annebergsgatan mot Arupsgate. Buss 601 mot SAS flybussen. Mamma, pappa och Julia som inneboende mot Amanda och Thea. Mycket har förändrats på kort tid.

Jag kom hem till att mötas av min lillasyster Julia som nyss har börjat gymnasiet och hennes dagar är nu fyllda av det mina brukade vara fulla av. Det är en konstig känsla.

Jag saknar skoltiden på ett sätt, samtidigt som jag njuter av att vara utan den. Jag saknar att sitta i tekniktunneln och vänta in mina kompisar som droppade in en efter en på morgonen. Jag saknar att sitta på geografilektionerna och skratta med Emma tills tårarna sprutade efter att Anders hade sagt något roligt (eller fruktansvärt o-roligt, beroende på hur man ser det). Jag saknar toa-race efter maten. Jag saknar de dagliga varven runt skolan. Jag saknar att sitta och klaga på bristen av kläder, skor och pojkvän i timmar på de obligatoriska fredagfiken på café Royal med desperata ballader i bakgrunden. Jag saknar att komma hem till ett fullt kylskåp, TV med svenska kanaler, och en underbar familj hemma.

Det är mycket jag saknar med gymnasietiden. Den var så bra. Mina underbara kompisar Moa, Stephanie, Emma, Jessica och Linnea bidrog till stor del till hur bra den blev. Bättre vänner får man leta efter.

Här kommer random bildbomb med bilder från gymnasietiden.