Just nu sitter jag och nynnar på Markoolios "Vilse i skogen", som för att påminna mej själv om förra veckans traumatiska upplevelse. Det var sista morgonen i Danmark, några timmar innan färjan skulle gå. Jag gick ut för att jogga och bestämde mej för att följa ett spår som jag trodde skulle gå bland klitterna (klitter=sandhögar som det växer gräs på). Problemet var bara att spåret gick in i skogen efter ett tag.... Jag tänkte "Aja det är väl ingen fara, har ju rätt bra lokalsinne!" Hehe. Trots mina fina orienteringskunskaper kom jag bort mej ganska rejält där i skogen och det tog en bra stund och ett antal panikångestattacker innan jag hamnade på rätt spår igen och slutligen, efter mycket oro, kom tillbaka hem. Och där i stugan låg familjen fortfarande och sov, lyckligt ovetande om att det var nära att de fått åka hem från semestern utan sin dotter. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar